Ett gyllene tillfälle att lyfta öppna data – men det krävs rejäla åtgärder

Just nu genomförs en utredning om en ny, och förhoppningsvis kraftfull, PSI-lag. Utredningen ger ett ypperligt tillfälle att stärka digitaliseringen och användningen av data i svensk offentlig förvaltning. Att inte ta den här chansen är att kasta pengar i sjön. Hantering av data kostar extremt mycket, låt oss få största möjliga återbetalning från den hanteringen.

Nu har det öppnat sig ett gyllene tillfälle att stärka lagstiftningen kring myndigheter och data. Det har gjorts en omarbetning av PSI-direktivet på EU-nivå, med målsättningen att stärka dataekonomin i EU genom att öka mängden data och information från den offentliga sektorn som är tillgängliga för vidareutnyttjande.

De största nyheterna för EUs PSI-direktiv

• Nytt är att inom EU kommer det finnas en grupp som definierar och underhåller en förteckning på särskilt värdefulla datamängder som blir tvingande för medlemsländerna att tillhandahålla utan kostnad. Det går alltså inte att “ducka” som EU-medlem.
• Direktivet utgår nu från principen “open by default”. Det innebär att det krävs en motivering för att inte tillgängliggöra information öppet.
• Direktivet lyfter fram att realtidsdata, till exempel sensordata, ska göras tillgängliga på ett sätt som inte påverkar dess värde negativt. I praktiken innebär det via API:er (programmeringsgränssnitt) med låg fördröjning.

Direktivet innehåller nu också en tydligare reglering av avgiftsuttag för allmänna handlingar i elektronisk form, av hur data och metadata ska distribueras och att forskningsdata ska inkluderas i lagstiftningen.

Det här har lett till en svensk utredning som ska redovisas i två omgångar, 15 september, respektive 31 december 2020. Målet är att göra om den svenska PSI-lagen, i enlighet med det omarbetade PSI-direktivet. Notera att då den nya versionen av PSI direktivet har fått ett bredare anslag har den döpts om och kallas nu “öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn”.

Så här tar vi chansen

Det här leder till en rad frågor. Var står vi nu? Vad innebär det här för att främja digitalisering och användningen av öppna data i svensk offentlig förvaltning? Finns det lärdomar att hämta från andra lagar och hur de implementeras?

GDPR infördes 2018 vilket i hög grad drev på utveckling och anpassning av databehandling. Det finns numera ingen tvekan om att implementationer ska genomföras och om att villkor ska anpassas. Det som gjorde det här möjligt var tydlighet om vad som skulle göras och vilka påföljderna blir om det inte görs, samt att en tillsynsmyndighet (Datainspektionen) utsetts.

Från den jämförelsen kan vi dra tre slutsatser för öppna data och den nya lagen. För det första att lagen tydligt och konkret beskriver hur en enhetlig förteckning över tillgängliga myndighetsdata med enhetliga beskrivningar av data ska göras tillgängliga och distribueras. För det andra att det finns tydligt definierade påföljder för myndigheter som inte uppfyller kraven i lagen. Och för det tredje, att en myndighet utses med tillsynsansvar för av lagens efterlevs.

Se hanteringen av GDPR som en mall för hur PSI-lagen kan förbättras.

Tredje gången gillt – det är nu eller aldrig

EUs PSI-direktiv som antogs redan i november 2003 syftar till att smart användning av data, inklusive publicering av dem, ska leda en effektiv offentlig förvaltning. Tanken är att innovation och samarbete mellan myndigheter ska underlättas. I grund och botten handlar det om riktlinjer för hur information från den offentliga sektorn ska kunna vidareutnyttjas. 

I Sverige har det gått trögt med att leva upp till de förhoppningarna. Införlivandet av PSI-direktivet i svensk lagstiftning fick underkänt av EU i oktober 2008. Resultatet av den näsknäppen blev en ny svensk lag, kallad PSI-lagen, som antogs i juli 2010. Det finns utbredd kritik mot den, främst att den inte specificerar påföljder för myndigheter, kommuner, med flera som inte efterlever lagen. Idag är det majoriteten då bara kring sex procent av dem faktiskt publicerar en förteckning över sina data.

Insikt: Sverige går miste om stora värden av öppna data

I praktiken är dagens PSI-lagen tandlös. I princip har myndigheter själva kunnat välja om, och hur, de ska efterleva den. Det innebär ett flertal problem. För det första att det blir svårare för offentlig förvaltning att utnyttja data och IT-lösningar för att effektivisera sitt arbete, inte minst eftersom det saknas enhetlighet i arbetet. Den svaga lagen blir en bromskloss för nödvändig digitalisering.

För det andra, på grund av den dåliga tillgången till data, ser vi inte i tillräcklig utsträckning de goda exempel och innovation i resten av samhället baserat på öppna data som kan inspirera och vidare motivera arbetet mot ett mer datadrivet samhälle.

Boven i dramat är i hög utsträckning att svensk lagstiftning kring myndigheters skyldigheter vad gäller hantering av data är otillräcklig. En väl utformad lag bör ha högre ambitioner än att undvika att Sverige blir stämt av EU igen, med anledning av dålig uppfyllelse av PSI-direktivet.

Vi hoppas innerligt att PSI-utredningen tar chansen som nu finns och tillåter ett lyft av digitaliseringen i svensk offentlig förvaltning.