Skandalerna duggar tätt vad gäller hantering av offentliga medel. Ett sätt att stävja det är att öka insynen i hur pengarna hanteras. Öppna data är ett utmärkt verktyg för att göra det.

Den totala volymen för offentliga inköp i Sverige uppgår till 700 miljarder kronor per år, enligt medlemsorganisationen Sveriges Offentliga Inköpare. Det är alltså inga småsummor vi talar om och det handlar om allas våra gemensamma pengar, som inte minst samlas in via skatter från individer i Sverige. Med tanke på det är inte insynen i hur pengar används för offentliga inköp så mycket att hurra för.

Det bär bland annat skandaler som den på Nya Karolinska vittnesmål om.

Insynen kan förbättras och ett effektivt sätt att göra det är att publicera information om inköp som öppna data. Det här gäller inte bara stora inköp som görs efter offentliga upphandlingar, utan kan även gälla löpande inköp av olika slag.

Det finns, minst, fyra starka skäl till att publicera information om offentliga inköp som öppna data:

  • Myndigheter och andra offentliga organisationer kan minimera den manuella hantering som i dag är nödvändig vad gäller offentliga inköp. Det gäller till exempel om olika intressenter begär ut information om inköp.
  • Det gör att det blir enklare att ifrågasätta och undersöka offentliga inköp, så väl för journalister och enskilda medborgare, som för andra intressenter. Ett exempel på de senare är företag som vänder sig mot den offentliga sektorn.
  • För att hårdra det ökar chansen att stävja offentliga verksamheter som går över styr, med vanvettig hantering av pengar som följd. Här kommer även företeelser som bluffakturor in i bilden. Ju fler som kan granska inköpen, desto större chans att undvika bedrägerier.
  • Olika myndigheter och andra offentliga organisationer kan samarbeta och lära sig av varandra, vad gäller inköp, på ett enklare sätt.

Det här gör att vi snabbt kan identifiera åtminstone fyra olika intressenter, eller ”tagare”, vad gäller öppna data om offentliga inköp: medborgare, journalister, företag som riktar in sig på den offentliga sektorn, samt myndigheter och andra offentliga organisationer.

Det underlättar att de här olika grupperna bör ha intresse av samma typ av information. I princip handlar det om vad som köps, hur mycket som köps, vad det kostar och från vem det köps. Datamängden behöver inte vara mycket mer komplicerad än så.

Så långt om de offentliga inköpen. Man kan se information om dem som sista länken i något vi kan kalla ”transparenskedjan”. Den består i stora drag av nedanstående delar, i form av information om…

  1. Upphandlingsförfrågningar.
  2. Gjorda upphandlingar och relaterade beslut.
  3. Ingångna avtal.
  4. Faktiska inköp på gjorda upphandlingar samt andra inköp.

Till detta behövs företagsdata så kallade grunddata om bolag, dess företrädare, mm så att det går att identifiera alla parter och de mönster som kan finnas i transparenskedjan.

Med öppna data om samtliga delar ökar transparensen om hur offentliga medel hanteras rejält. Men det är långt fram till det målet och det är lämpligt att börja med öppna data om offentliga inköp.

Det här fungerar när de som sysslar med offentliga inköp börjar publicera öppna data om dem och helst även göra API:er tillgängliga för datamängderna. Det kan finnas olika incitament för att göra det, till exempel lagstiftning. Men som det ser ut i dagsläget krävs det enskilda initiativ från myndigheter och andra offentliga organisationer. Om publiceringen kommer i gång så kommer fler att se nyttan med den.

Vi har publicerat ett case om bluffakturor och hur man kan undvika dem med hjälp av öppna data.

Om det här låter intressant kan du ta del av information om hantering av öppna data här.