En satsning på öppna data i regionen Lombardiet i Italien har gett goda resultat. Extra positivt är att riktigt små kommuner har hängt på och kommit i gång med att publicera öppna data.

I Sverige slår vi oss gärna på bröstet i egenskap av att vara ledare vad gäller digitalisering och öppenhet i offentlig förvaltning. Trots det rankar OECD i undersökningen ”Our Data Index” oss som näst sämsta land av 32 undersökta, vad gäller publicering av öppna data inom offentlig förvaltning. Vi har nog en del att lära av andra länder.

Italien är ett sådant land, närmare bestämt regionen Lombardiet i den norra delen. Där har man med samlade krafter lyckats få fart på användningen av öppna data. Innan vi tittar närmare på vad som gjorts rent konkret är det på sin plats att undersöka de förutsättningar som har gjort det hela möjligt.

Lagstiftningen om öppna data

Liksom för Sverige baseras den nationella lagstiftningen för hantering av öppna data på EUs PSI-direktiv. Skillnaden mellan de båda länderna är att den italienska lagstiftningen är betydligt tydligare och mer tvingande. För att uttrycka det väldigt enkelt: I Italien sägs det att kommuner och andra offentliga organisationer ska publicera öppna data, I Sverige ombeds de att göra det.

I den italienska lag som beskriver hur digital förvaltning ska se ut anges det för det första att data ska vara ”öppna som standard”. För det andra har resurser lagts ner på en nationell offentlig portal. För det tredje har ett flertal offentliga initiativ dragits i gång.

Allra mest betydelsefulla har kanske insatserna på regional nivå varit. I Lombardiet lanserade den regionala regeringen en portal för öppna data redan i mars 2012. 2014 definierade man rekommenderade datamängder för kommunerna i regionen. När man 2017 upptäckte att endast 18 av kommunerna publicerade öppna data sjösattes ett finansieringsprogram för att hjälpa kommunerna på traven.

Programmet innebär att kommunerna förbinder sig att publicera antingen tio eller 25 datamängder, utvalda från en lista över 50 godkända. Regionsregeringen bidrog med 2 000 euro per kommun för externa kostnader för hanteringen. Det låter inte som mycket pengar, men symbolvärdet ska inte underskattas.

En viktig del av det regionala programmet är ett krav på att bygga automatiserade lösningar för att uppdatera data. Det gör att det inte krävs någon mänsklig inblandning för att uppdatera den regionala portalen. En annan viktig del är att publiceringsstandarder, eller specifikationer av dataleveranser, togs fram tillsammans med kommunerna, i enlighet med både nationella och europeiska riktlinjer.

Resultaten lät inte vänta på sig

Under 2018 och 2019 anslöt sig 136 kommuner till programmet. Fram till augusti 2020 rapporteras att 95 kommuner har nått målen för antal publicerade datamängder. Det finns 1 275 datamängder från kommunerna på den regionala portalen som uppdateras regelbundet och uppfyller de standarder för kvalitet som har formulerats, inte minst för att underlätta återanvändning av data.

En mycket intressant erfarenhet är att de verkligt små kommunerna, med färre än 5 000 invånare, är representerade vad gäller datapublicering i paritet med deras andel av regionen. I Lombardiet utgör dessa kommuner 69 procent av det totala antalet, så det är betydelsefullt. En slutsats att dra av det är att det är de små kommunerna, som rimligtvis har sämre resurser, som tjänar mest på sådana här satsningar, eftersom det är de som har svårast att få till satsningar. I förlängningen innebär det att alla, i det här fallet ett land, gynnas, eftersom tillgången till data förbättras.

En ytterligare iakttagelse är att de stora kommuner som publicerar öppna data är mest inriktade på data om transporter, medan de små fokuserar mest på öppen förvaltning, alltså information om hur de styrs. Kan det beror på att behovet av en stark lokal demokrati är starkare i en mindre kommun? Eller att behovet av att granska eventuell korruption är starkare i de mindre kommunerna? Det här är spekulationer, det som är otvetydigt positivt är att mindre kommuner har fått hjälp på traven med publicering av öppna data.

Vad kan vi lära oss av det här i Sverige?

Definitivt att kraftsamlingen på regional nivå, med innehåll även för mindre kommuner, ger resultat. Detta motiverar de regionala initiativ som nu sker i Sverige där Västra Götalandsregionen, VGR är ledande. De leder vägen för andra regioner i Sverige inte bara för att det blir fler datapubliceringar utan också fler publicister. VGR gör så att mindre kommuner kan börja dela data. Något som inte skulle hända annars.
Så kan regioner i Sverige spela en roll i digitaliseringen av Sverige? Svaret på den frågan är definitivt ja, på flera sätt. Det finns saker att dra lärdom av från Italien.