Data är bränslet i den digitala transformationen. Tyvärr missas många chanser att tillhandahålla data för utveckling av nya tjänster. Boven i dramat är webbtjänster med stängd hantering av data.

Det finns gott om publika webbtjänster i Sverige som presenterar data på sätt som är både samhällsnyttiga och smidiga för enskilda individer. Men det tar stopp där, man missar enkla möjligheter att bidra till nya affärsmodeller och företag, och till samarbete mellan myndigheter och regioner. Chanser till samhällsnytta, helt enkelt.

Varför? Jo, för att data som presenteras på de här webbtjänsterna inte görs tillgängliga publikt, annat än i de format de presenteras med på webbsidorna. Man använder helt enkelt inte öppna data och det finns inga API:er för att ta del av data. Kontentan är att annars nyttiga publika webbtjänster blir stängda vad gäller utveckling av fler tjänster och fler webbsajter som visar information. Ett exempel på det här är Bilsvar (bilsvar.se) som är ett samarbete mellan Konsumentverket och Energimyndigheten, med bidrag av Naturvårdsverket och Transportstyrelsen. Det är en användbar tjänst i sig, vars data skulle kunna utgöra grogrund för ytterligare tjänster och sajter. Och det är en tjänst som tillhandahålls kostnadsfritt av allmännyttiga organisationer. Det borde alltså inte finnas något kommersiellt hinder mot att göra de data som tjänsten bygger på fritt tillgängliga. Det behövs inte så mycket fantasi för att tänka sig ytterligare tjänster som kan byggas baserade på data från Bilsvar. Sett från ett samhällsperspektiv skulle det till exempel gå att göra alla möjliga jämförelser av vilka fordon som finns i olika geografiska områden och vilka miljöeffekter de har. Om data var öppna skulle det gå att undersöka det.

Och vad skulle hända om tjänster som Blocket kunde få tillgång till data från Bilsvar? Det borde kunna vara till gagn för konsumenter. Och dessutom kan andra aktörer än de inblandade myndigheterna bidra med helt nya, och förhoppningsvis nyttiga, jämförelser baserade på data från Bilsvar.

Sett ur det här perspektivet borde det vara självklart att bygga allmänt tillgängliga tjänster på öppna data som görs tillgängliga via öppna API:er. I många fall finns det en enkel ursäkt för att det inte har gjorts, nämligen att det när tjänsterna byggdes inte var uppenbart att man borde ha använt öppna data. Men det byggs fortfarande stängda webbtjänster som borde ha varit öppna.

Återigen, varför?

Jo, för att det sitter i ryggmärgen för många att göra så. Det är så man alltid har gjort. Det är det sättet att jobba som man har verktyg, kompetens och processer för att hantera. Det känns enklare att få fart på ett projekt om man går tillväga på samma sätt som med projekten innan. Det kanske är så enkelt som att de inblandade i ett projekt inte tänker ett extra varv, utan i stället sätter igång att bygga tjänsten på invant sätt.

Skälen till att bygga stängt när öppet vore bättre är många. Utan att försöka leka amatörpsykolog kan man fundera på ytterligare ett skäl: Känner de som jobbar med att bygga en tjänst, allt från högsta beslutsfattare till de som utvecklar, ett starkare ägandeskap för tjänsten än för de data som används i den?

Det här behöver inte alls handla om girighet, utan det kan helt enkelt vara en ryggmärgsreflex att värna om ”det som är vårt”.

Går det att förändra ryggmärgsreflexer? Ja, så klart. Det görs nog bäst genom att, som så ofta i livet, förändra attityder.

Den önskvärda attityden i det här fallet är att sträva efter att publicera öppna data om det går. Det tjänar alla på eftersom mer data blir tillgängliga för fler användare. Och det blir inte jobbigare att hantera data på det sättet. Faktiskt tvärtom.

Som avslutning kan vi fundera på tre principer som tar oss en bra bit på vägen, vad gäller öppna data:

  • Bygg tjänster på API:er som publiceras öppet.
  • Använd alltid standardiserade öppna begrepp när sådana finns.
  • Använd en befintlig specifikation eller skapa en specifikation för dataleveransen.